• Online endast

Pepparrot Frö - hälsosam växt (Armoracia rusticana)
  • Pepparrot Frö - hälsosam växt (Armoracia rusticana)

Pepparrot krydda (Armoracia rusticana)

3,95 €
Inkl. moms

Pepparrot krydda (Armoracia rusticana)
Priset är för paket med 5 gram av denna krydda.

Pepparrot (Armoracia rusticana) är en flerårig ört som odlas för sin rot, vilken används som krydda. Roten har en pepparaktig smak, eftersom den innehåller senapsliknande ämnen. Som kulturväxt har pepparroten

Nettovikt:
Kvantitet
Slut i Lager

Pepparrot krydda (Armoracia rusticana)
Priset är för paket med 5 gram av denna krydda.

Pepparrot (Armoracia rusticana) är en flerårig ört som odlas för sin rot, vilken används som krydda. Roten har en pepparaktig smak, eftersom den innehåller senapsliknande ämnen. Som kulturväxt har pepparroten en lång historia, och odlingar av pepparrot är kända sedan medeltiden. I Sverige är Enköping (tidigare) och Fjärås (numera) kända för sin pepparrotsodling.

Pepparroten kan växa till över en meters höjd. Växten har en stor bladrosett, där de nedre bladen är stora (30–50 cm[1]), gröna och tungformade med långa bladskaft. På stjälken finns också mindre, kortskaftade stjälkblad.

Den har vita, cirka 1 cm vida blommor som sitter på greniga blomställningar i toppen av växten.

Roten är kraftig, knölig, och grön- till gulaktig i färgen. Den innehåller en senapsoljeglykosid som lätt frigörs när man exempelvis river den. Den frigjorda senapsoljan är både skarp, flyktig och retar tårarna.

Utbredning

Vild och förvildad

Pepparroten ursprungsområde är sydöstra Europa, alternativt östra Ryssland. Den odlas idag på många håll i världen, och förekommer också som förvildad i andra områden. Pepparrot kan ofta ses som ogräs längs motorvägar.

Odlad

Pepparrotsodling etablerades i Mellersta Europa på 1100-talet, och i Sverige dök växten upp i kryddgårdar under 1400-talet. Pepparrot blev mycket populär i det tyska köket, och i Frankrike – där växen kallas "tysk senap" – används den mest i Alsace–Lorraine.

Enköping är en av de två svenska orterna som förknippas med pepparrot. Där går troligtvis odlingen tillbaka till 1600-talet, även om man blev känd som "Pepparrotsstaden" först under 1800-talet. 1865 odlade man pepparrot på ungefär 75 tunnland, med en årlig skörd på cirka 30 ton.

Vid 1900-talets början etablerades odling i Fjärås och omgivande delar av norra Halland. Man tog på 1920-talet över från Enköping som producent av svensk pepparrot. Odlingen av pepparrot i Sverige bedrivs numera av cirka 110 odlare, på ungefär 100 hektar.

Odling

Det finns två traditionella sätt att odla pepparrot i liten skala för privat bruk. Det ena är att gräva ner en planka en bit under jorden så att pepparroten stannar där och inte växer nedåt, för då blir den lång och smal. Det andra är låta pepparroten växa vertikalt en tid och sedan dra upp den och lägga den horisontellt.

Vid industriell odling växer pepparroten horisontellt. På försommaren planteras tidigare års borttagna springskott med den tjocka delen i samma riktning. Efter en tid slår roten skott i båda ändar och måste läggas om (kuperas). Då tas det minsta skottet bort. Vid en eventuell ytterligare skottbildning måste en ny omläggning ske innan skörden. Pepparroten är därför arbetskrävande att odla. Vid skörden tas springskotten (strålorna) bort (de liknar grissvansar till form och storlek) och sparas till nästa års plantering.

Användning

Pepparrot används som kryddsås på samma sätt som senap, bland annat till olika korvrätter. Vit sås med pepparrot – pepparrotssås – kan användas till kokt kött och riven pepparrot syns ofta tillsammans med kokt torsk och skirat smör. Genom att pepparrot motverkar mögelbildning, används den också som ingrediens i bland annat gurk- och rödbetsinläggningar. De späda bladen har använts till sallad.

Pepparroten förekom under medeltiden i både folkmedicinen och den traditionella medicinen, bland annat som ett medel mot feber. Som ett medel mot gikt kunde man tillverka grötomslag med pepparrot som lades om den sjuka leden.

"Japansk pepparrot"

Wasabi är en annan korsblommig växt med snarlika smakegenskaper. Den kallas ibland "japansk pepparrot".

How to Grow Horseradish from Seed

Timing

For first season harvests, start the seeds indoors in January to February and transplant out in April. The goal is to achieve large, fully established roots that can be divided and/or replanted. If time is not pressing, direct sow any time from March into summer. Optimal soil temperature: 7-23°C (45-75°F).

Starting
Sow seeds 5mm-1cm (¼-½”) deep in well cultivated, deep soiil. Seeds will sprout in 7-25 days, depending on conditions. Thin or transplant to 20cm (8″) apart in rows 40-50cm (16-20″) apart.

Growing
Ideal pH: 6.0-6.8. Well drained, warm soil in full sun is best. Raised beds help with both drainage and warmth. Use 1 cup of complete organic fertilizer for every 3m (10′) of row. Newly emerged leaves are edible, or should be left to mature if growing for the roots. The flower petals are also edible — flowers should be removed before they set seeds, as they will self-sow with enthusiasm.

Harvest
For the leaves, harvest as needed, shortly after they emerge, before they become woody. For the roots, harvest November through March. The roots can also be lifted and stored for spring planting to keep the crop going from season to season.

Diseases & Pests
In our experience, insects do not cause problems for horseradish.

Companion Planting
Horseradish is thought to repel aphids and whiteflies, blister beetles, potato beetles, and some varieties of caterpillar. Its flowers attract beneficial predatory hoverflies.

Z 59
2017-12-16

Datablad

Handplockade frö?
Handpickade frön
HEIRLOOM ?
Ja
Ekologiskt utsäde ?
Ekologiska frön
Ätlig?
Ätbar
Perenn ?
Stauder: Ja
Resistent mot kyla och frost ?
Resistent mot kyla och frost
Växthöjd ?
Växtens höjd 1.5 m
Medicinalväxt?
Medicinalväxt: Ja